Mittens rike

Batteriet på telefonen hade hade tagit slut. Någon annan klocka än den i mobilen har vi inte. Det såg ut att vara ljust ute. Jag gick upp, tog min telefon med mej ut och tryckte in laddaren som fanns i campern. Det tog en stund innan jag kunde kolla klockan. Den var bara 4:54. Gick in och la mej igen. Låg sedan en timme och var uppe kl 6 igen. Gick en runda och kollade Gunnars alla slädar, gaffeldrag och andra typer av hästprylar. Eftersom jag är intresserad av timmerhus ägnade jag en hel del tid till att kolla knutarna på alla hans gamla timmerlador.
När Gunnar gått upp och efter att alla inmundigat sitt kaffe ville Gunnar vi skulle följa med på en rundvisning i Färila med omnejd. Han kände till i stort sett allt som hänt i byn. Vi åkte sedan till Ljusdals lasarett och hälsade på Gunnars syster som vi också kände sen tidigare. Hon hör också till Klövsjö forbondeförening precis som Gunnar. Vi brukar ses vartannat år i Rörås. Gudrun brukar då stå för kolbulle-tillverkningen. Både Gunnar och Gudrun kör häst och släde i februari, hela vägen från Klövsjö till Röros. Ett tufft jobb.
När vi kommit hem till Gunnars gård igen var det dags för oss att åka vidare.
Vi tackade Gunnar för rundturen och för gästvänligheten.
Det var ju inte första gången som vi gästade Gunnar och det var förhoppningsvis inte sista. Vi skulle ses igen i Röros om ett tag.

Gps:en ställdes in på Tallåsen och efter att vi kommit in på rutten körde vi efter kartan som vanligt. Vi skulle försöka hitta igen Mård och Linnea i Säljemor som den lilla byn heter. Vi körde ett bra tag på små grusvägar och till slut kom vi fram. Vi körde upp på framfarten och upp till det högst belägna huset. Nu kände vi igen oss. Men innan vi riktigt hann stanna och vända bilen kom en gubbe vi inte kände igen ut på bron. Vi gick ut och sa vårt ärende och han svarade att han var relativt nyinflyttad. Han bodde nu tillsammans med Mård på gården, och som för tillfället inte var hemma. Linnea hade flyttat och Nu driver man gården med mer ungdjur än Hästar.

Så var det dags att åka vidare till Evert Persson i Brännås. Där blev vi bjudna på middag och prat på hästar blev det mest hela tiden. Evert är en mycket duktig Hästkarl och har många priser från travsportens. Han har dessutom ägnat en stor del till att köra i skogen med Häst. Många historier om Hästar rullades upp och det var bara att lyssna och ta till sig. Men till slut var vi ändå tvungna att säga hej då. Vi tackade frun i huset för den goda maten och Evert för underhållet. Innan vi åkte var vi uppe i hagen och tittade på en av hans Hästar. Bytte ytterligare några ord och sa hej då en gång till för att sedan ge oss iväg mot Skån.

Fram till Skån var det bara en enda lång transportsträcka. Väl framme vid huset vi låg i för flera år sedan, såg vi att huset såg mer färdigt ut än det gjorde 2005.
Nere vid sjön stod två personer som förmodligen ägde stället. Vi styrde kosan dit och frågade om dom ägde stället här för 10 år sedan. Svaret blev att dom köpt huset för 5 år sedan.
Så det var bara att vända och köra vidare.
Naggen var nästa mål. Denna by ligger på Sveriges geografiska mittpunkt. Vi kände väl igen den lilla avfolkade byn. Vi stannade vid den gamla skolan/ affären och knackade på. En dam öppnade dörren och kände genast igen oss. De var Mona Lisa Fosshaug. Släkt med den berömde bandyspelare Fosshaug. Hon berättade en hel del om byn. Själv skulle hon flytta om en månad och sälja huset. Fyra andra hus runt hennes skulle också säljas. Hon bjöd på kaffe och smörgås och det blev en riktigt trevlig liten pratstund.

Så skulle vi då hitta paret Barbro och Bengt-Erik Fränden som också bodde i Naggen. Dom hade tagit väl hand om oss 2005 och dom hade ett hus inte så långt ifrån där vi nu var.
Också detta hus kändes lätt igen. Vi parkerade bilen, gick upp för trappan och knackade på. Här blev vi också väl mottagna och bjudna på varma smörgåsar och glass med hjortronsylt. Väldigt gott. Här stannade vi allt för länge. Klockan han bli mycket och det var svårt att ge sig iväg. Till slut fick vi ändå slita oss loss från det trevliga sällskapet.

På väg mot Lillmörtsjön började det gå upp för oss vilken fantastisk prestation våra Hästar hade gjort. Man måste nog gå eller rida samma sträcka själv för att förstå hur lång den här vägen är.
Det blev för sent för att knacka på hos nästa sponsor. Vi fick vackert lägga oss i ett grustag en bit därifrån. Det är hög tid för sängen. Här är kolsvart ute. Ska försöka hitta in i campern. Jag sitter i bilen och skriver för att inte väcka Håkan som sover.
/jojo

Location:Fränsta, Sverige

Location:Fränsta,Sverige

Location:Naggen

Publicerat i Okategoriserade

Tuffaste etappen

Upp tidigt som vanligt. Tog en lång promenad i det vackra landskapet. Två tranor följde minsta rörelse jag gjorde. Jag kunde faktiskt gå förbi utan att dom lyfte, men det var väldigt nära dom flög iväg.
Stolarna från gårdagens sittning var kvar ute och jag satte mej i en av dom. Då kommer Bertil ut och undrar om jag vill ha en kopp kaffe och en smörgås. Håkan som är resans köksmästare och eftersom klockan inte hunnit bli 7 då Håkan brukar gå upp tackade jag ja till erbjudandet. Just som Bertil var färdig att leverera kaffet, öppnas dörren till campern och Håkan kommer ut.
Nu satt vi i stolarna alla tre igen med kaffe och mackor. Strax efter kom Lotta. Vi åt färdigt vår frukost, sedan var det återigen till att ge sig av.

Torsten och Kerstin Svan skulle bli nästa mål. Dessa vänliga människor bodde i Sunnanhed. Vi tänkte handla först. Då vi trodde att affären bara låg en liten bit därifrån. Vi körde förbi Torstens ställe men fick vända då vi inte hittade affären.
Vi knackade på hos familjen Svan och jag tror att dom kände igen oss i stort sett med en gång. Ett bra bevis på att minnet forfarande funkar. Det var roligt att se att bägge två inte såg en dag äldre ut än när vi var där 2005. Där blev vi sedan bjudna på kaffe och smörgås. Gående bord kan man säga. Prat om svunna tider och vad som hänt där emellan. Resten av tiden gick åt till hästprat.
Just som vi var på väg att köra kommer Torsten springandes med en massa dricka som han vill vi skulle ha med oss. Vi tackade än en gång vinkade hej då till det välbehållna paret.

2005 hade vi legat på en fäbod i Säla, men eftersom det var bommar över vägen som skulle ta oss vidare dan efter valde vi att försöka hitta en annan väg.
Vi möblerade om resrutten och fann ridrutten så småningom igen så att vi kunde köra förbi Hylberget och se om vi kunde träffa Karl-Eric Götesson. Vi hittade stället men han var inte hemma.

Vi fick prata med en släkting och bad honom att lämna ett kort från oss och hälsa och tacka Karl-Eric för senast.
Den vägen som vi nu var inne på gick genom Furudals-reviret och det var den tuffaste sträckan på hela ritten. Håkan och jag var rörande överens om detta.

Från Hylberget till Samuelsfallet var det en transportsträck av ungefär samma dignitet som dagen innan. Mannen vi sökte där var Ljusdals kommunekolog som hade upplåtit sitt hus åt oss. Själv hade han åkt till sin sommarstuga. Detta var alltså då vi tidigare red. Här bodde nu en Holländare. Av förståeliga själ blev det inte mycket sagt så vi åkte vidare och filosoferade över alla dessa förändringar som skett på dessa 10 år.

Nu skulle vi mot Färilla och Gunnar Ahlzen men innan dess träffade vi en rolig gubbe nämligen Örjan Jonsson på Risarven även kallad
Stålfarfar 72 år och körde dragracing mc. Hastigheter i 360 km/tim på en sträcka motsvarande en amerikansk mil (1609m). Mycket imponerande med tanke på att vi själva höll en snittfart på
33 km/tim…

Vi ringde till Gunnar för andra gången som naturligtvis inte var hemma men svarade i telefon denna gången. Han sa att han kommer hem i kväll och att vi kunde sätta bilen på gården och sätta sladden i något av uttagen. Vi hittade dit med hjälp av gps och gjorde som han sagt.


Håkan lagade middag och jag skulle skriva. Åskan mullrade utanför hytten och och strax därpå kom världens hagelskur att ösa över oss. Sedan brakade regnet loss. I detta dån och hällregn kommer Gunnar och hans kompis åkande på en 4-hjuling. Gissa om dom var våta…
I morgon åker vi och tittar på Alvars gård, där vi tidigare hade övernattat.
/jojo

Location:Rådlundsvägen,Ljusdal,Sverige

Publicerat i Okategoriserade

Missen

Vi lämnade Seija, hennes varghund och hästarna vid 9:30 tiden. Innan dess hade hon bjudit på frukost och vi hade också hunnit sitta en stund på altan och prata över en extra kopp kaffe. Så körde vi då ut på den lilla privata vägen strax utanför gården och ner för backen och fick vackert stanna vid bommen. Jag ringde Seija och strax efter jag lagt på, gick bommen upp och vi släpptes loss på nya äventyr.

Mockfjärd var nästa mål men innan dess skulle vi titta på kolarkojan vi hade sovit i under ritten. På en grusväg mot Mockfjärd hittade vi skylten med en pil och texten ”Kolarkoja” och stannade. Ett stort kalhygge bredde ut sig dit pilen pekade. Vi steg ur bilen och gick för att leta reda på vad stugan var men kunde tyvärr inte hitta kojan. Vi fick snopet gå tillbaka till bilen och dra vidare.

Vi följde ruttpunkterna och innan Mockfjärd skulle vi över en mindre bro, enligt kartan. Vi kom fram till den lilla vägen som ledde till bron. Vi körde kanske 25 m in och möttes av den förargliga skylten ”återvändsgränd”. Trots det körde vi faktiskt vidare in på vägen. Vi såg ett kraftverksbygge och kom nu ihåg att vi hade ridit uppe på fördämningen. Håkan körde vidare som om vi aldrig sett skylten och vi kom över på precis samma sätt som när vi red.

Så skulle det då vara dax att hälsa på hos familjen Hasselkrans. Tyvärr var dom i Borlänge. Det var bara att fortsätta färden. Vi fick ta av från rutten och åka till Gagnef för att tanka.

För att komma på rutten igen, efter fylld tank, fick vi köra på väg 70 fram till Trollkrogen. Där vi sedan skulle ta av och in på spåret igen. Vi passade på att kika in på Trollkrogen och fika där.

Vi hade då det begav sig träffat en gubbe i Solberga som vi nu skulle söka upp.
Vi trodde i detta läge att vi var klara över hur och var våra övernattningar låg. Gubben i fråga som vi skulle hälsa på först, hette Stig Eld och gick under namnet Eld i berget. Där efter skulle vi till ett tegelbruk där vi legat i en gammal husvagn.

Väl uppe på berget och framme vid gubbens gård såg vi att det inte bott någon där på flera år.

Vi skulle fråga han på tegelbruket vad som hänt när vi kom ner från berget.
Väl nere kunde vi inte hitta tegelbruket…!? Det var som bortblåst, det gick bara inte att hitta. Något hade uppenbarligen blivit väldigt fel…
Vi frågade folk vi mötte men ingen kände till något tegelbruk. Vi fick släppa detta och fortsätta resan.

Den 16/6 2005 hade vi träffat Mats Andersson som hade tagit väl hand om våra hästar och oss. Han bodde i Mårtanbergshyttan och det var dit vi var på väg nu. Väl inne på småvägarna kände Håkan igen huset där Mats svåger bodde. Och vi stannade för att försäkra oss om att det var rätt ställe.
Det var nämligen hit Mats hade åkt med oss för att träffa svågern och vi hade blivit lika väl mottagna här som hos Mats.

Bakom ett av husen dyker han upp, han som vi känner som Jonny knivmakaren. Han höll på att bygga en ny kolarkoja en bit från sjön. Vi steg ur bilen och gick emot gubben som närmade sig. Vi frågade på håll om han kände igen oss. Han visade det med att ge oss ett glatt leende. Sekunderna efter blev det en riktig björnkram. Verkligen roligt att se att något i alla fall är sig likt. Jonnys fru kom ner och det blev kaffe med smörgås. Jonny ringde Mats som kom bara 5 minuter senare. Det blev visning av bastubyggen och
kolarkojor. Instruktion i att bygga en kolmila ritades upp på baksidan av våra ruttpunkter, i fall man skulle våga ge sig på något sådant.

Jonny bygger en kolmila varje vinter. Han har också gjort en minikniv till både Håkan och mej. Vi pratade om ställen vi varit på och passade på att fråga om han kände till ett tegelbruk med tillhörande ångbåt. Det visade sig att han hade bra koll på vad som fans. Detta tegelbruk missade vi på grund av att det inte alls låg där vi trodde. Det låg nämligen redan före ”Eld i bergets” gård. Och där hade vi inte letat. Vi hade varit säkra på att det låg efter Elds gård. Vi gör våra misstag och vi får stå ut med det.

Efter kaffet åkte vi med
Mats för att se hans nya byggen. Dom var lite större och av modernare snitt. Gäststugan hade blivit kontor. Det var alltså här på denna gården vi bodde i för 10 år sedan. Senare tackade för oss och hoppades att vi skulle ses igen.

Via Insjön, Sågmyra och Ingels kom vi till dagens slutmål. Bertil och Lotta blev minst sagt överraskade när vi dök upp på gården Silverhill Stable där dessa gästvänliga människor bor. Det tog inte lång tid för Lotta att duka fram en gourmetmiddag i trädgården. Hon skulle kunna börja på vilken cirkus som helst som kvinnlig trollkarl.

Nu ska Bertil ut på ritt i morgon bitti med kunder, så särskilt sent får det inte bli i kväll. Arbetet måste alltid komma i första hand.
Dax att krypa in i kajutan och få några timmars sömn.
En liten Häst går lös på gården och betar i trädgården. Det känns lite som hemma. Schassen brukar göra likadant. Ska försöka att inte skrämma honom när jag går ut. Fast han ser verkligen inte särskilt lättskrämd ut.
Ska bli roligt att se om han är kvar tills i morgon.
/jojo

Location:Silverberg Södra vägen,Boda,Sverige

 

Publicerat i Okategoriserade

Smörgås-pizzan

Låg och drog mej lite längre än vanligt i dag. Vi var ändå uppe runt sju. Tillgång till vatten och toa är guld värt. Morgonbestyren blev snabbt avklarade. Vi åt frukost som vanligt på det upp och nervända bordet. Sedan har det blivit rutin att ta fram stolarna och sätta oss och ta en andra eller kanske tredje kopp kaffe där. Under den tiden kom både Göran och Anna förbi och det blev lite trevligt småprat där bakom bilen. Anna ville bjuda oss på frukost men som sagt hade vi ju redan ätit. Det var dax att tacka för oss och vi hälsade till dottern Ebba innan vi for iväg på nya och ibland knappt framkomliga småvägar.
 

 Första delen på dagen skulle i alla fall bli rätt bra vägar. Vi ställde kylaremblemet mot Öskebohyttan där vi träffat en trevlig gubbe 2005 som som lät oss övernatta där och som också hade bjudit på frukost. Tyvärr var där ingen hemma. Vi satt fast ett tackkort på dörren och hoppas att han lever och har hälsan.
 Nästa hållplats blev Lundängs Gård där vi träffade svärsonen och hans far som höll på med renoveringsarbete. Dom berättade att resten av familjen var bortresta.
 Strax intill bodde en dam som hade hjälpt oss att hitta vägen
 genom skogen till Kopparberg och vi fick även en liten pratstund med henne och Skänkje (förmodligen felstavat).
 Färden gick nu vidare till Ö Born. För att träffa bilförsäljaren Bo Ingvarsson. Bilen som såldes köpte Håkan 2005 under Sverigeritten. Ingen var hemma där häller. Vi gick fram till granngården och pratade med ett par som stod i trädgården. Vi frågade om dom visste vad Bo var. Nu berättade dom att Bo hade gått bort för ett år sedan och Danskar tagit över gården. Åter en tråkig nyhet.
 
 Vi körde ytterligare någon mil och kom till Storå där vi tänkte ta en fika på ett gatukök. Håkan beställde en kaffe och kaka och jag tänkte ta en kaffe och smörgås. Gubben bakom disken sa att jag får ta en varm smörgås då. Inte visste jag då jag beställde, att smörgås var lika med en pizza. Håkan tog en bit och jag resten. Någon middag blev det inte resten av resan.
 Så var vi då på väg till Seija och hennes Hästar på småvägar som knappast var framkomliga. Det blev ett irrande runt inne i träskmarker tills vi till slut med knapp nöd kom ut på 245:an.
 

 Vi gav upp och tog 245:an upp till Sunnansjö och Malingarna där vi bestämt träff med Seija vid ett antal postlådor. Där skulle vi sedan ringa henne. Vi blev då lotsade till en stängd bom. Man blir förundrad över tekniken. Hon bad oss vänta en stund och med telefonens hjälp öppnade hon nu bommen. Vi körde vidare någon kilometer till och var äntligen framme. Under tiden jag skriver detta är Seija och handlar. Gissa vad… yesss… pizza.
 

 Pizza är gott och vi blev mätta. Hon kom hem med den största pizza jag sett. Om man vet hur stora hjulen på en hö-räfsa är så har man en bra måttstock där. Vi har nu suttit och pratat en stund till kaffet och Seija ska ta in sina Hästar och ge dom de dom behöver. Vi tar det lugnt bakom bilen i stolarna och ser fram mot nästa dag.
 /jojo

Publicerat i Okategoriserade

Sunds Gård

I natt smattrade regnet på taket till Campern. Det dånade faktiskt rätt bra jag låg vaken och lyssnade på oljudet tills det slutade. Vet inte hur mycket klockan var men somna gjorde jag till slut.
Klockan sex var jag uppe och ute. Hade tänkt ta en morgonpromenad
När jag såg Anders komma emot mej från Hästhagen. Vi stod där rätt länge och pratade. Då kommer Håkan ut och vi fortsätter att älta all världens problem på tre man istället.
Anders sa att frukosten snart var färdig och att vi skulle följa med in och äta. Anders fru hade dukat fram och maten var klar när vi kom in.


Frukost i Älgarås

Verkligen snällt av dom att ta sig sig tid för två gamla luffare
Återigen var det dax att packa in stolar och div pinaler som låg utanför. Vi sa hejdå till familjen Andersson och åkte vidare till Älgarås och därifrån ner till Skagern. Vi stannade till där en stund och mindes att Håkans Häst hade smitit ur hagen den natten för länge sedan. I dag kunde vi bara skratta åt det som hände då. Men som var både jobbigt och spännande för 10 år sedan.
Köpte var sin glass av den nya affärsföreståndaren och
Satte oss utanför affären på varsin stol.
Någonstans på resan var vi nära att slå campern i kanten på en viadukt. Höjden på den var 2.60 och höjden på bilen plus campern är 2,90. Kan bara säga att vi hade förbenad tur, en sagolik tur. Håkan fick konstigt nog stopp på bilen just som vi trodde att den skulle slå i. Vi satt ändå där och liksom väntade på smällen trots att vi stod still. Inget hände och jag fick kliva ut ur bilen och dirigera Håkan bit för bit tills han var igenom. Det kan inte har gått mer än max 2 frimärken på hög mellan taket på viadukten och bilen. Men som sagt lite flax får man väl ha.

Försatte sedan färden vidare mot Äljesta och Linda och Johan Köler som driver traktens största svinuppfödning. Det var bara Linda som var hemma. Johan var ute och gjorde en tröska i ordning för skörden. Pratade en stund med henne innan vi fortsatte färden till Nora via Klockhammar.
Där var det forfarande Anna och Göran Berggren som drev gården. Lilltösen som var 5 år när vi var där sist hade vuxit upp och blivit stora damen på 15 nu. Det blev fika och prat om allt mellan himmeln och jord. Lite hästträning han vi också med innan vi blev bjudna på kvällsmat. Återigen en trevlig kväll med trevliga människor.
Vi kan inget annat göra än att tacka för deras stora gästfrihet.

/jojo

Location:Nora

Publicerat i Okategoriserade

Älgarås

Gick upp kl 5:30, tog på mej och gick ut. Återigen en en fantastisk fin morgon. Har sovit som en stock hela natten och var nu på väg för att se mej om så här lite på morgonkvisten. Gick inte så långt förrän jag såg några Hästar i en hage och där stannade jag en stund och pratade med Hästarna. Såg inte ut som dom brydde sig något nämnvärt.

Nu kom jag på att Magnus hade visat oss duschen i uthuset. Tänkte att det hade suttit fint med lite vatten över kroppen och vände tillbaka. Håkan sov, så jag hade ingen brådska. När jag senare lämnade uthuset kände jag mej som den renaste tvåfoting i Starbäck.
Håkan hade som vanligt kaffet klart vid sjutiden och vi åt frukost på det upp och ner vända bordet, ska förklara detta vid ett annat tillfälle. När vi klarat av frukosten kom Magnus med en kompis och ville bjuda på kaffe i sadelkammaren… ja visst, mer kaffe, varför inte. Vi satt där en bra stund ock kom inte iväg förrän kl 10:30.

Vi skulle nu köra på småvägar efter våra gamla ruttpunkter via Korsberga till Tibro där vi skulle försöka få tag i Robert Wahlström som flera år tidigare bjudit på middag, erbjudit plats för hästarna och övernattning för oss. Det gick riktigt bra att hitta på alla småvägarna så långt, men när vi kom till Tibro kunde vi inte hitta Roberts gård trots att vi följde kartan. Så här efteråt kan jag säga att vi var väldigt nära. Hur som helst fick vi leta reda på Roberts adress och slå in den på gps:en och vipps så var vi där.
Vi blev välkomnade av en tjej som höll på att flytta in i en liten stuga intill stallet. Robert var för stunden inte hemma, berättade hon, men skulle förmodligen snart komma hem. Vilket han också gjorde. Sedan fortsatte hon glatt att berätta att hon nyss flyttat hem från Australien där hon bott i 20 år.

Roberts gård var sig i stort sett lik, så även Robert. Här blev det åter ett glatt återseende. Mycket prat om än det ena och än det andra om ritter och Hästar.
Han berättade att hans son bara för en månad sedan köpt en Quarter Häst och den ville han gärna visa. Det blev till att knalla ner till hagen och beskåda Hästen. Den var precis så fin som han hade sagt. Under tiden hade
Australiskan kokat kaffe i ridhuset och kom nu ut till oss gubbar med detta. Vi satt där alla fyra och pratade en stund till innan vi reste oss och tackade för kaffet och åkte vidare.
Nu med siktet inställt på Älgarås via Törebodas utmarker. Jag kan redan nu säga att vi hamnade väldigt fel när vi kom utanför Töreboda. Hur det blev till vet nog bara han där uppe. Vi skulle ju försök följa ruttpunkterna från 2005 då vi startade Sverigeritten. Vi hamnade på vägar som bara blev mindre och mindre och ännu mindre och till slut körde vi faktiskt, rätt ut på en åker med högt ogräs.
Jag hade försökt vara lite förståndig och föreslog att vi skulle vända. Håkan gick ut och tittade, kom tillbaka och sa helt kort ”vi kör”. Vilket vi också gjorde. Under tiden programmerade jag in gps:en på Älgarås kyrka. Det var det jag hittade i apparaten som hade något med Älgarås att göra. Den röda linjen uppenbarade sig som en ormgud på kartan och nu tog det inte lång tid innan vi stod utanför helgedomen.
Under åkandet till Älgarås kyrka hade Håkan pratat med kompisen Anders Backman som nu ville att vi skulle komma förbi och hälsa på.
Någon slags förvirring hade nog uppstått då Anders hade frågat från vilket håll vi kom från. Svaret blev norrifrån vilket nu gjorde att vi åkte förbi Anders gård och parkerade utanför kyrkan i Älgarås där Anders hade lovat lotsa oss vidare till sin gård. Vi ringde upp Anders igen från parkeringen utanför kyrkan. Jag förväntade mej att vi skulle vidare framåt genom byn under ledning av Anders. Vi blev nu istället lotsade tillbaka samma väg som vi kommit…!? Man satt nu bara och hoppades på att vi inte skulle behöva köra tillbaka allt för långt. Vi kom i alla fall fram till slut.
Anders hade i sin tur ringt lite fler folk som Håkan verkade känna allihop. Trevliga människor och naturligtvis Hästfolk. Vi åt smörgås, kantareller, kaffe och diverse tilltugg. En mycket trevlig kväll.

Vi har parkerat bilen på Anders gård och vi stannar här tills i morron. Campern har blivit förbunden med ett av uthusen genom en strömkabeln. Det blev en lång trevlig dag i dag också. Allt är på plats. Håkan har lagt sig för en halv minut sedan… Jag hör att han redan sover. Allt är som vanligt…
/jojo

Location:Mariestad,Sverige

Publicerat i Okategoriserade

I Habo igen!

Vaknade i dag någonstans mellan Reftele och Anderstorp i en strålande morgon. När dörren öppnades kunde jag se en tallskog jag sällan skådat. På med foppatofflorna och ut i skogen. Jag plockade lite blåbär som växte i överflöd och gick bort mot en skogsväg som jag sedan följde bara för att få röra på mej.
 När jag kom tillbaka till campern hade Håkan kaffet färdigt. Vi satt kvar en bra stund och bara slappade i soluppgången.
 

 Så var det dax att göra sig i ordning och åka vidare.
 Vi skulle handla mat och köpa en laddare för cigarett uttaget till dvd-spelaren.
 Maten inhandlades men någon laddare gick inte att hitta. Vi åkte till Elgiganten i Gislaved, för där om någonstans skulle dom väl kunna plocka fram en vanlig enkel laddare. Men tyvärr, inte ens där fick vi tag på denna viktiga sladdstump. Blev lite fundersam i det läget. Jag hade tagit med mej en massa dvd-skivor som nu inte gick att titta på. Så det blev till att köpa en ny dvd-spelare med cigarett-laddare. Problemet löst.
 
 Då var det ut på vägen igen och tillbaka på spåret så fort som möjligt.
 Vi skulle ta vägen över Gnosjö och upp mot Åsenhöga och däremellan skulle vi stanna till vid Smedjebo där vi tidigare legat på varsin upp-och-ner vänd gummibåt. På något sätt missade vi stället. Vi hade förmodligen kommit fel på något vis och vi hittade underligt nog inte gården…? Vi fick vackert fortsätta färden mot Vivhult,
 Bondstorp, Angeredshestra och Olsbo där vi tänkt prata med mannen som gick under namnet travtränaren och där vi också legat då vi red. Vi kommer ihåg stället tydligt eftersom vi 2005 var både trötta, hungriga och frusna och dessutom blöta.
 Kommer ihåg att vi bara skulle värma oss i sovsäckarna en stund men somnade och vaknade nästa morron om möjligt än mer hungriga. Det blev då potatismos i pulverform som frukost på grund av att det inte fanns något annat.
 
 Men nu tillbaka till verkligheten, vi körde upp mot gården. Där hade kommit upp en grind som var stängd och en stor schäfer hoppade och skällde mot oss. En liten dam med en ännu mindre dam i famnen närmade sig och vi berättade vårt ärende och hon svarade helt kort att han inte levde längre. Jag tog en bild på huset vi fått låna 2005 sedan åkte vi under en lång tystnad på väg mot Habo.
 

 I Habo åt vi och när vi skulle köra vidare från parkeringen bankade det på fönstret. Det var kompisen Magnus som stod där med armarna fulla av bakverk och nu skulle vi åka efter honom hem till Starbäck. Där blev vi bjudna på kaffe och kakor. Det blev mycket pratande om tider som varit och inte nog med det även Tommy Grus kom. En annan kompis från ritten. Det blev verkligen ett riktigt roligt återseende.
 Vi har nu parkerat bilen på Magnus gård och får använda både dusch och toa. Dessutom har vi dragit en strömkabel till campern.
 Vi kan bara lyfta på hatten buga och tacka för all hjälp Magnus ställt upp med.
 Nu ska Håkan och jag se på ”med brännvin i kikarn” av Falkenbergs revyn. Sedan är det dax att säcka ihop…
 /Jojo

Location:Övre Starbäck Sörgården,Habo,Sverige

Publicerat i Okategoriserade

Lång dag

Fint väder, gick upp vid sextiden och tog en promenad ner till havet. På vägen dit, på en cykelbana, mötte jag en massor mördarsniglar. Det var bara att försöka undvika trampa på dom.
Kom senare ner till några skyttevärn från krigets dagar och tog några bilder och gick tillbaka.

Håkan var vaken och på väg upp ur bingen. Han ligger ovanpå biltaket i campern. Vi tyckte det var bäst att han fick klättra upp och ner och börja dagen med den typen av aktivitet efter som han är äldst och behöver röra på sig.
Hur som helst satte vi på kaffet och som jag trots idogt passande lät koka över och måla ner delar av köket med kaffesump.
Vi behöll lugnet båda två och fortsatte duka fram frukost som om inget hänt.
Efter frukost tog vi fram stolarna och satte oss bakom bilen. Vi tog ytterligare ett par koppar kaffe medan vi studerade ett tyskt ekipage som stod strax intill och donade med lite av varje av det dom hade med sig av bil, husvagn och kajaker.
Efter frukost och kaffe med påtår gav vi oss iväg. Det tog inte lång tid för oss att nå första stället som vi hade övernattat på för tio år sedan. Det skulle alltså bli väldigt roligt att prata med Carola som damen ifråga heter.
Eftersom hon inte skulle vara hemma förrän kl 10:30 stannade vi till på en väg strax innan och väntade in klockslaget bara ett stenkast från hennes gård.

Sedan vi väl var på plats, bjöd hon oss på kaffe och smörgås och vi stannade en stund och pratade om det som hade hänt under ritten.

Ett annat par som vi övernattade hos, som vi senare körde förbi hade bara för ett år sedan flyttat från gården och vi fick adressen men inget tel.nr. Vi bestämde att vi skulle skicka ett tackkort till paret Stålhandske som dom heter.

Hos nästa gubbe vi skulle hälsa på stod gården öde. Vi gick runt på gården och tittade och bestämde oss för att äta här. Håkan backade in på gårdsplan och gjorde iordning lunch. Jag tog lite bilder. Under tiden vi åt pratade vi om det allmänna intrycket på gården och tyckte att det var en lite trist syn. Arne som hade hållit gården så fin när vi sist var här.

Paret som nu stod näst i tur att besöka var Moos Park. Vi fick leta en stund då dom sålt parken till sina grannar. Dom i sin tur hade ändrat alla vägskyltar till den nya gården, eftersom Moos Park nu fanns där. Efter lite irrande hittade vi till slut i alla fall fram och det blev ett glatt återseende. Där bjöds vi på ostbrickan och pilsnerkorv. Vi fick fina bilder med oss, som dom tagit på oss för 10 år sedan.
Dom berättade också att Arne som han hette, på gården som vi strax innan varit och ätit lunch på, hade gått bort för ett år sedan. Det var alltså därför det såg ut som det gjorde. Mycket tråkig nyhet. Vi har redan märkt att tio år är en lång tid och mycket kan hända och händer.

Själva var vi lite smått överraskade av att vi hade hittat vägen på alla dessa småvägar från Hästryggen.
Det går fort med bil och även om man kör fel är det ingen större tidsförlust. Det är en mycket stor skillnad med Häst.
Vi har i dag kört fram till kl 10:30 innan vi kunde hitta någon plats för bilen och slå läger. Men nu äntligen är det gjort och Håkan har fixat kvällsmat och vi har suttit och pratat en stund om vad som hänt under dagen.
Nu ska jag bara göra bloggen klar innan jag knyter mej.
Håkan har redan slocknat. Tror han är världsmästare på att somna fort och var som helst.
/Jojo

Location:Anderstorpsvägen,Gislaved,Sverige

Publicerat i Okategoriserade

Smygehuk

Howdy!
Håkan har nu rullat in på gården och det är dax för mej att packa in mina prylar. Det gick rätt fort och vi tog en fika med Catta innan vi åkte.

Resan ner tog 3,5 tim vi stannade inte på hela vägen utan körde raka vägen direkt ner. Väl framme
åkte fram till Ingrid Andersson och hennes man I Smygehuk där vi 10 år tidigare hade startat ritten mot norr. Hon och hennes man var faktiskt hemma och vi stod och pratade en stund utanför huset.

Tyvärr var dom bortbjudna och skulle just till att åka. Det blev ändå en stund vi var där och lite roligt var det när hon berättade att dom bara för någon dag sedan hade pratat om oss. Vi sa hej då och
fortsatte bort mot Smygehamn där vi år 2005 plockat stenarna som vi la på röset uppe vid riksgränsen. Vi stod väl där tysta ett tag och funderade på vad som hänt under åren.
Efter det åt vi flottyrkokt rödspätta med pommes frites på en uteservering nere vid hamnen. Passade på att ta några bilder på hamninloppet.

Vi åkte sedan tillbaka till parkeringen intill Andersson. Där kokade vi kaffe och tog ut stolarna. Satt där sedan och småpratade fram till strax efter sju. Då gick vi tillbaka till hamnen och den efterlängtade toan som vi redan tidigare sneglat på.
När vi sedan var tillbaka till bilen skulle jag överraska med en batteridriven dvd spelare och en film med Falkenberg revyn. Vi såg dom första två minuterna sedan var batteriet slut. Lite snopet var det.
Det blir att köpa en sladd i morgon som passar till cigarettuttaget. Nu är kl 10:30 och det är dax att börja varva ner…

Location:Tånevägen,Smygehamn,Sverige

Publicerat i Okategoriserade

Sista ritten på ett tag…

I dag har jag hunnit rida Schassen en stund och förmodligen blir det ingen mer ridning förrän jag kommer hem igen. Tog en sväng neråt Udden för att kolla att allt var som det skulle. Passade på att filma ritten med iPhon på vägen dit. Det blev verkligen ingen långfilm men väl ett skakigt litet klipp i miniatyr. Tyvärr kunde jag inte få upp klippet på bloggen så det får bli en bild istället.
 

 Kanske kan jag lägga upp det på min hemsida senare. Använde förmiddagen i dag till att packa och eftermiddagen till att umgås med Hästarna en stund. Allt är packat och klart och det är bara att vänta tills Håkan rullar in på gården…
 
 /jojo

Publicerat i Okategoriserade