Borta bra men …

Inga mygg när jag kom ut ur campern i morse. Men klockan var inte så mycket och det var i tidigaste laget.

Där fanns inget att göra här ute. Stora vägen gick alldeles intill och platsen vi hade slagit läger på var inte stor.
Stället som vi till slut hade hittat låg strax norr om Gullspång. Ett stort lager med ris tog större delen av platsen.
Efter en kort stund gick jag in och la mej igen.
Klockan 6 var både Håkan och jag på benen. Stolarna kom ut, frukosten kom på plats och vi satt i stolarna som nu blivit ett måste och tog den där extra koppen kaffe.
Vi satt där och funderade på om vi skulle ridit Sverigeritten överhuvud taget om vi hade kört sträckan med bil först. Det hade blivit väldigt svårt att ta in att vi verkligen hade ridit så långt. Det var nästan för långt med bil.

Vi satt och klurade på detta ett tag innan vi fällde ihop stolarna för sista gången på denna trippen.
Vi skulle ju köra dom sista 30 milen hem i dag och det kändes som om vi ville iväg så fort som möjligt.

Håkan bytte kläder innan han satte sig i förarstolen. Klockan stod på 7:40 när gaspedalen trycktes ner och vi var tillbaka på vägen där vi slutade i går.
Vi hade inte kört så långt innan motorlampan började lysa. Håkan svängde in på en parkering och stängde av bilen. Startade igen men lampan lyste fortfarande. Inget hördes eller syntes och inga andra lampor var tända. Vi körde ut på vägen igen. Han skulle kolla upp detta när han kom hem.

Jag lägger nu om rutten på gps:en till Borås istället när vi är ett par mil från Mariestad.
Nere på Skara-slätten skiner solen och runt om vägen lyser dom olika sädesslagen vackert gult på jättefälten.
Vi åker och åker och till slut når vi Vårgårda, där vi kör in på Rasta. Stannar där för en välbehövlig vila och en kopp kaffe.
Mycket kaffe blir det. Men inte alls lika mycket som under tiden 2008 då vi red dom sista 160 milen. Då drack teamet 250 l kaffe…!?
Kanske är det ett sorts rekord i sig, vem vet och vem bryr sig.

Hjulen snurrar, och vi åker gladeligen med. Vi är på väg hem och det är inte långt kvar. Vi närmar oss Håkans hemtrakter och han vill ändå visa området och ridanläggningen som hans klubb använder för lite olika tävlingar. Han berättar om vad dom sysslar med där, lite om klubbens historia och trevliga minnen. En timma senare rullar snigelbilen in på min egen gård och som numera av någon underlig anledning fått namnet Östermoa…

Catta kommer ut och möter med en kram och ett välkommen hem. Det blir avlastning och naturligtvis kaffe och tårta. Vi berättar kortfattat en del av vad som hänt på resan och vad vi varit med om. Håkan vill naturligtvis hem han också.
Men innan han kör tar han fram penna och papper och summerar ihop hur många mil resan blev. Det blev en liten nätt rundtur på 506 mil.


Håkan sa hej då och satte sig i bilen. Vi hörs sa jag som om han bara hade varit här på ett kort besök.
Han såg i alla fall pigg ut och jag tror inte han somnar på vägen hem.

/jojo

Location:Karl Gustav Moatånga,Varberg,Sverige

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.