Frakten fortsätter

Lämnar lägret strax utanför Strömsund kl 7:00 i strålande sol. På 45:an ställer jag in gps:en på Örebro. Det är 52 mil dit. Sedan får vi se hur långt vi kommer.
Vi hade inte kört länge förrän vi kör in i den ena dimbanken efter den andra. Sikten är ibland inte mer än mellan 30-50m.
Som tur var blev inte dimman något större hinder någon längre tid. Solen återkom och dimman försvann.
Färden gick vidare mot Östersund och strax därefter tog vi förmiddagskaffet i Hackås. Två koppar kaffe och en blåbärskaka senare var vi åter på väg 45.

Visst är det fint och bra på många sätt med stora asfalterade raka
vägar, men det var hundra gånger roligare att åka på dom små grusvägar vi ridit på 2008, även om det gick långsamt. Sakta o rätt till skillnad från fort o fel är en bra fras när man tränar Hästar. Den verkar gälla även för bilåkning. För fel blev det för någon lite längre fram.

Några renar har inte visat sig på hela dan och jag tror inte vi får se några mer så här långt söderut.

Jag kan fortfarande inte släppa tanken på den eller dom politiker som säger att vi måste ha mer skog. Man bara undrar över vad den ska stå. Det verkar inte finnas plats över ens för en liten julgran.

Dom tänker kanske invadera Danmark och plantera där? Det enda vi i stort sett ser, är skog och åter skog…?

Håkan är hungrig och jag får syn på något som liknar ett matställe. Vi får vända bilen och köra tillbaka ett stycke. Mycket riktigt, ett matställe var det. En restaurang till och med. Vi satte hatten på huvudet och gick in. Vi beställde var sin Jägar-Schnitzel och letade rätt på ett bord. Vi behövde inte vänta länge innan den kom. Vi åt och det smakade riktigt gott.

Återigen ut på denna väg som aldrig tar tycks slut. Inget händer, man bara åker och åker. Sitter och pratar, lyssnar på radion och kollar kartor och gps, åker och åker.

Vi har en långtradare framför oss och Håkan tänker först köra om men vägen ger inga riktigt bra möjligheter till detta och långtradaren där framme kör faktiskt inte så sakta. Tempot går ner en aning i backarna men desto snabbare utför. Håkan bestämmer sig för att bli kvar bakom. Det blir ett bra och lagom tempo.
Efter någon mil kommer en brant backe med omkörningsfil och Håkans tävlingsinstinkt gör sig påmind och han ser sin chans att köra om. Nu äntligen ligger vi framför men i stort sett med samma fart och långtradaren är fortfarande strax bakom.
Kan ju tyckas lite konstigt att vi inte drar ifrån den stora bilen men den hänger envist med. Hur som helst kom vi i alla fall förbi. Vi låg först och hade det varit tävling hade vi förmodligen vunnit…
Vi åkte så här ett x-antal kilometer och när vi är en bit från Ledsjöfors, såg vi en jättekö med bilar framför oss. Det var bara att bromsa in och stanna.
Den stora jättebilen strax bakom gjorde detsamma och alla andra bakomvarande likaså.
Kändes lite pinsamt att den stora bilen stod så nära. Vi ville inte titta upp på han som körde. Kanske var det en utländsk jättegubbe med häng-mage som skulle bli svår att prata med. Fördomen var att Långtradar-Chaufförer ser stora och pösiga ut. Vi stod och tittade bortåt och undrade vad som hänt. Långt där borta hörde vi en Helikopter som landat och stod med motorn på och ljudligt snurrade med sina rotorblad.

Då plötsligt öppnas dörren till den blå jättebilen bakom och ut hoppade en liten späd dam med ljust hår och en iPhon i handen. Hon kom fram till två mycket överraskade gamla gubbar och berättar att hon just läst att det är en olycka längre fram. Hon visade överskriften och en bild på vad som hade kommit upp på nätet.


Vi stod och pratade om olyckor i största allmänhet när Håkan började berätta om varför vi var här. Det visade sig då att denna chaffis som senare presenterade sig som Petra på Dala-Frakt, var en helt vanlig Hästtjej, men som för tillfället inte hade någon egen Häst.

Plötligt blev det så mycket lättare att prata när vi såg att fantasigubben hade förvandlats till en liten hästtjej utan häng-mage.
Vi berätta om ritten 2005 och hur vi åkt denna gången med bil. Håkan gick till bilen och hämtade en katalog och jag hämtade ett ge-bort-kort. Det blev mer prat om ritter och Hästar när helikoptern utan förvarning lyfte och försvann. Det tog inte lång stund innan bilarna började rulla och vi sa hej då till den lite udda chaffisen i jättebilen.

Vi såg att Petra låg kvar bakom oss med sina 40 ton flis fram till Filipstad, innan hon försvann med sin jättelast. Vi fortsatte med våra 400 kg på flaket en aning konfunderade över våra fördomar, om dom som kör långtradare.

Det var inte lätt att hitta någon lägerplats i kväll. Det var mycket lättare upp genom landet. Klockan blev halv åtta innan vi äntligen hittade en plats som funkade. Kvällsmaten bestod av korv och bröd, ett glas saft och kaffe.

Det är sista lägerplatsen på den här resan och det blir ingen brasa här i kväll. Det ligger en stor kruttorr rishög alldeles intill.
En annan rishög ligger inne i Campern. Han sover!

/jojo

Location:Björby,Karlstad,Sverige

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.